Så blev jag sjukskriven 1 månad till.
På gott: för att jag kände att jag hade nog inte orkat jobba just nu.
och
På ont: för att det kanske blir svårare och svårare att komma tillbaka till jobbet.
Hoppas doktorn vet bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kan du nånsin förlåta mej för att jag inte hört av mej? I två månader - ja ända sedan det tragiska hände har jag blundat och inte vetat vad jag skulle säga.
Jag känner mej eländigare än eländigast ... inte ett kort , blomma, mail inte ens några rader har jag åstadkommit. Hela mitt hjärta ... hela jag beklagar sorgen så djupt Tina. Och då tänker jag: Om det gör så ont i mej, hur ska DU då inte ha det?
Fegis är vad jag är som när det väl gällde så försvann jag bara,
då när du kanske som allra mest hade behövt mer än 1 axel att luta dej mot.
Du ställer frågan hur man orkar gå vidare? Jag vet inte- kan inte svara på det.Har aldrig haft en tragik av den storleken. Jag vet bara att det liksom inte finns nån annan utväg än att just gå vidare och att tro att det är vad Janne också vill där i sin himmel.
Kramar om dej innerligt
/mariannE
Ja det är väl klart att dr vet bäst.. Du kanske ska ta och åka till jobbet och fika med dom. Och på så vis komma in lite i "gänget"?!
Du kanske oxå ska be om arbetsträning så du inte går tillbax på hela din %..
Älskar dig mamma!
Puss puss
Marianne: Vad ska jag förlåta? Du behöver inte alls känna någon skuld. Känns skönt att höra ifrån dej nu, jag har ju inte varit så bra på det heller. Men det ska bli ändring på det nu. Varför har du ingen gästbok längre? Var inne på din sida o snoka men hittade ingen gästbok :(
Jenny: Älskar dej oxå, men det vet du väl.
Ja det vet jag mamma.. Men i bland är det nödvändig att säga de.
Puss puss
Jepp, baka en kaka och hälsa på dina kompisar på jobbet, stanna en jättekort stund. Gör om det igen efter ett tag och stanna några minuter längre, det gäller av synas då och då. Dessutom Tina är jag superlycklig för att du finns på bloggsidan. Kom gärna ner och bo hos oss och ströva runt i maklig takt i Blentarp för att bara komma bort lite, det kan du behöva. Många många kramar från Bim och Agneta
Tack moster, det kanske jag gör längre fram. Till sommaren lr så. Ni får gärna komma hit oxå, ni vet ju att det finns plats och att ni är välkomna.
Försöker iaf förbereda mej för att börja jobba i maj.
Ha det bäst!
Kram på er.
Skicka en kommentar