Min högsta önskan just nu

Är att jag hade något positivt att berätta.
Men det har jag inte, så det får bli tyst på den här bloggen lite till.

Janne är hemma

Med madrass o allt, han kom i onsdags vid 4-tiden.
Sköterskan, terapeuten och hemtjänstpersonal väntade hem honom vid 3. Någon snodde hans skjuts så han fick vänta en stund.
När han väl kom hem vid 4-tiden, så fanns det ingen x:a bärhjälp och vi andra fick inte hjälpa till. Ambulans tillkallades och till slut kom han hem. Min lille gubbe, som jag alltid har kunnat förlita mej på. Han har ju fixat o löst det mesta, har aldrig behövt bekymra mej om tekniska lr mekaniska grejer det ordnade ju han.

Janne skulle ju få komma hem idag. Någon från kommunen hade ringt till Kungälv förra veckan o sagt att på tisdag får han komma hem.

Imorse hade jag fortfarande ingen säng. Efter ett samtal till Arbetsterapeuten så kom sängen efter 1 timme kl var då 09:30.

Men resten då, madrassen, hemtjänsten och allt annat skulle ju klaffa oxå, arbetsterapeuten lovade att ringa till Biståndshandläggaren, som ringde mej efter ca 2 timmar. Nej han kunde inte komma hem idag, det fanns för lite folk på hemtjänsten i Nol och madrassen har ju inte kommit än sa hon. (Hade varit spännande att få reda på vem som ringde Kungälv och sa att han skulle komma hem idag, men det får man väl inte) Men hon lovade att ringa tillbaka innan jag åkte till Janne. Hon ringde 13:10.
Då fick jag reda på att han skulle inte kunna komma hem förrän på torsdag??? Madrassen skulle komma imorgon, men terapeuten och hemtjänsten skulle komma på torsdag. Janne var skitförbannad, jag förstår honom. Han har ju trott nu i ca en vecka att han ska få komma hem.
Iaf som läget är nu enl Kungälv och insider info från Jenny så kommer han hem imorgon

Behöver prata

Just NU, med någon som inte är involverad.
Hur gör man då?

Om allt går som planerat...

Så kommer Janne hem på tisdag. Det är ju det som både han o jag vill, så vi får hoppas att det blir så.
Allt hänger på någon jäkla madrass, som gör så att han slipper liggsår.
Så nu är det bara att vänta o se vad som händer.

Vårdplaneringen inställd idag

Pga att Janne fick en tid för strålning på Sahlgrenska. Hans dr hade ju skrivit remiss för en strålbehandling i smärtstillande syfte.
Hoppas att det hjälper och att han kämpar på för att komma upp och röra sej lite.
Frågade Janne igår om han ville att jag skulle följa med? Men han brydde sej inte och sa till mej att jag absolut inte skulle köra lr bära, dom fixar en sjuktransport här sa han.
Efter mycket hit o dit (en annan har ju beslutångest) så bestämde jag mej för att inte åka med, men jag ringde till avdelningen och frågade om det skulle ta lång tid. Nej, sa sköterskan han ska vara där 08:30 så han är ju tillbaka snabbt om dom inte får massa akutfall så han får vänta på transporten. Jag tänkte ringa vid 11-tiden idag o fråga om han hade kommit och hade han inte det, då skulle jag åka ner till Sahlgrenska.

Det blev inte så, avdelningssköterskan ringde kl 8 i morse och sa att: Det kan nog ta lite längre tid för han ska röntgas oxå. Jaså sa jag, det har jag inte hört något om.
Efter såna samtal känner man sej verkligen som en fågelholk, för precis när man har lagt på luren så kommer alla frågorna? Varför skulle han röntgas? Varför har ingen sagt något till mej? mm..
Efter en kopp kaffe och mycket pratande med mej själv, åkte jag ner till Sahlgrenska.
När jag kom dit så låg Janne sovande i korridoren. Det blev lite ståhej när jag kom, för där kunde jag ju inte stå mitt i vägen. Så dom körde sängen lite avskilt. Jag frågade om röntgen och när han skulle vara där.
Sköterksan sa: Han har redan blivit röntgad, dr kollar ju var dom ska sätta in strålningen och ritar lite där, men halv 1 ska han in för strålning. Jag frågade då om vi inte kunde få någon näringsdryck lr något, tänkte att han kan ju inte ligga där i flera timmar utan något att äta. Det fixade hon, sen såg jag att Kungälv hade ju skickat med mackor, Loka och näringsdryck.
Vet inte om det var min närvaro som gjorde susen, men 10:30 kom han in på strålning och 11:40 kom transporten och körde honom till Kungälv igen.
Vi (Jenny, Liza o jag) har varit o hälsat på honom på Kungälv, han var ganska pigg och JÄKLIGT ENVETEN!