Ofta känner jag mej ganska ensam. Har ju ingen bäste vän längre, som man kan prata med om allt och inget.
Det ringer inte lika ofta på telefonen, är det mej det är fel på?
Sen vågar man inte ta kontakt med vänner som fortfarande är par.
Dom tar inte kontakt med mej heller så det är nog lite besvärligt kanske.
Fast iof är jag lyckligt lottad iaf, har ju barn + svärson och blivande svärsöner.
Men det är ju inte riktigt samma sak. Det finns ingen där när man kommer hem och kanske behöver ventilera saker som tex varför den gjorde så och varför den inte hörde av sej.
torsdag, juli 03, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar